Det minsta vi kan göra är att läsa om det, säger jag när det handlar om utsatta människors livssituation.
Inyenzi eller kackerlackorna av Scholastique Mukasonga är en sådan. Det minsta vi kan göra är att läsa, för att förkovra oss och för att bistå i att hindra att det händer igen.Kackerlackorna.
Människor och liv.
Det handlar om tutsier i Rwanda, det handlar om människor och liv. Det handlar om hennes familj och en miljon andra människor, alla som var där, bodde där, levde, älskade, lekte, odlade och skrattade där. Terminologin, språkbruket, gjorde människor mindre värda. Språk är en strategi. De kallades kackerlackor, de skulle förgöras.
Terminologi. Narrativ.
Att hetsa mobben med språket.
Hur kommer det sig att vi inte hindrar en synlig utveckling?
Språk påverkar, ordval och handling påverkar. Det för oss sakta i en riktning. Hur kommer det sig att vi låter det ske?
Hon berättar om utvecklingen över tid, om sin barndom och sina släktingars liv. Hon berättar om hur synsätt förändras, sakta, men tydligt. Hur människor hela tiden, med språk och aktiv handling, gör de andra mindre, sämre och värdelösare. Till slut är det var mans uppgift att förgöra dem. För att de ansåg dem vara kackerlackor.
Flyktingar.
Var ska man bo när man inte kan lämna en plats?
Hur påverkas närliggande länder och resten av världen av andra länders brister?
Hur kan andra länder och världssamfund stoppa katastrofer som är i antågande?
Jag har tidigare läst Madonnan vid Nilen av Scholastique Mukasonga. Det är en roman med samma tema, Rwanda och skillnader mellan hutu och tutsier. Madonnan vid Nilen var kanske lättare för att det är en roman, Kackerlackorna är mer en historisk berättelse, klassad som en biografisk roman, där hon berättar om sin familj och det som händer i deras liv över längre tid. Konsekvent, är efter år, blir det sämre för tutsierna. De är värda noll i jämförelse med
Inyenzi eller kackerlackorna gör ont i själen. Hennes lista på de 37 personer - i hennes nära familj - som förlorade sina liv och berättelsen om de som klarade sig, vilka spår det gör i en människa som ser och minns. Läsningen känns viktig, men är verkligen ingen barnlek. Den berättar vad människor har gjort med varandra.
Det är verklighet. Det är fullständigt obegriplig verklighet, hur makabra motsättningar är, kan bli, när någon eller något driver dem framåt.
Försoning. Att försonas.
Hur lång tid tar en försoningsprocess?
Hur går en försoningsprocess till?
Boken är lättläst, språkmässigt, men berättelserna och bilderna är svåra att stå ut med. Den är översatt från franska av Maria Björkman och bör läsas. Mukasonga ser som en viktig uppgift att berätta, då måste vi läsa. Vi måste lyssna, ta del.
Försoning.
Att bygga upp igen.
Att återvända.
Hemland är hemland. Den som kan återvänder, för att ens jag är byggt där. För att man vill. Det känns märkligt, men ändå begripligt. Hur lätt skulle det inte annars vara för förövarna att bara fördriva, mörda och hata? Hatet går att bryta, måste, det kräver engagemang, omsorg och tydlighet. Det kräver insikt om att vi alla är lika mycket värda. De kräver ett gemensamt vi, inte vi/dem.
Det minsta vi kan göra är att läsa, förkovra oss och se till att det inte händer igen. Vi är inte en del i deras faktiska vardag, deras minnen, allt det bestialiska de utsattes för, men dessa människors liv blir synliga i texten.
Minns deras namn. Minns deras liv och deras platser.
Hon berättar om människor, släktingar, bybor, människor hon mött och inte längre finns. Människor, med namn och familj. Barn. Grannar. Bybor. Hon minns, hon skriver om dem.
Den judiska traditionen säger att var och en lever så länge vi talar om dem, boken Minns deras namn (Simon Stranger) och projektet med snubbelstenar är en påminnelse om det. Mukasonga gör så i den här boken, berättar om människor, minns dem och folkmordet. Hon låter det inte falla i glömska.
Låt oss minnas dem som inte längre finns mitt ibland oss. De som dog för en förövarens hand. Låt oss minnas människorna och hindra att förödelsen händer igen.
Låt det inte hända igen. Låt människor leva sina liv, i fred och rättvisa.
Tack, bokförlaget Tranan, för att ni ger ut Scholastique Mukasongas böcker. Tack.
Läs om folkmordet i Rwanda på Levande historia -
här: https://www.levandehistoria.se/fakta/folkmord/rwanda
#Inyenzi #kackerlackorna #scholastiquemukasonga #tranan #rwanda #folkmord #narrativ #bokförlagettranan #minnsderasnamn #roslagensbokhandel #kulturiroslagen #norrtälje #läsbaraläs #bokvalsbordet #bokcirkeln
.png)
.png){kind=small}
